Jobbat.
Tränat på Friskis.
Sen dog jag i soffan.
Intressant liv.
Och i morgon gör jag sista dagen på jobbet.
Eller kvällen.
Avslutar nämligen med ett kvällspass till kl 22.
Det är bra. För då är det kanske mörkt ute när jag cyklar hem.
Och om det är mörkt syns inte tårarna.
5 kommentarer:
Åh..usch..jag minns då jag gick från jobbet i Sandviken. tårarna forsade...värst var det att skiljas från eleverna.
Kram!
Sus: det är ju så jag mest känner....kommer sakna våra underbara brukare. Fast nu får jag ju chansen att lära känna fler pärlor.;)
Åååå...*kramarom*
Kvällskramar från mej oxå...
Åh :-) Förstår precis. 1 juli är det jag som lipar hela vägen hem. Ha en jättefin sista dag på jobbet. KRAM
Skicka en kommentar