Läkarbesök. Check.
Samtal med chefen. Check.
5-åringen fick pencillin mot öroninflammation.
Jag fick ösa ur mig allt jag känner till någon som lyssnar.
Den här gången grät jag inte. Jag skrattade.
Lite hysterisk klang på skrattet kanske, över mig själv och hur jag är och vad jag gör och vad jag vill.
Klart det blir lite hysteriskt, för det är tufft att se sig själv utifrån, i ett större perspektiv.
Men samtidigt befriande.
Nu ska 5-åringens öron läka av pencillinet.
Och jag ska vabba, ta hand om min onda hals och läka mitt inre under resten av veckan.
Nästa vecka är en ny vecka. Full med jobb. Förhoppningsvis.
Det är då jag ska omsätta mina analyser, mina tankar i praktiken.
Det blir bra det här.
Och nästa gång ska ag dra i handbromsen lite tidigare.
Det ska jag.
4 kommentarer:
Bra, du måste tänka på dig själv. Ingen på jobbet tackar dig när du gått in i väggen. Kram
Klokt tänkt!
Lugnt å fint nu :)
Ta hand om dig Chrissan! ♥
Det där med handbromsen hoppas jag att jag också har lärt mig nu.
Ta hand om dig! Kram!
Skicka en kommentar