Precis som vi trodde

Visst var det otit igen som det så fint heter på latin.
Nu kur.
Starkare sådan.
Har vi tur är han frisk till jul.
Hur det än blir så blir det ju i alla fall jul.
Det blev det ju sist.

Ja me se där ja

Det verkar som Milian har öroninflammation igen.
Andra gången på två veckor i så fall.

Läkarbesök bokat på förmiddagen.
Och nu vill vi ha en dunderkur penicillin.

Nu går vi vidare

Läkarbesök. Check.
Samtal med chefen. Check.

5-åringen fick pencillin mot öroninflammation.
Jag fick ösa ur mig allt jag känner till någon som lyssnar.

Den här gången grät jag inte. Jag skrattade.
Lite hysterisk klang på skrattet kanske, över mig själv och hur jag är och vad jag gör och vad jag vill.

Klart det blir lite hysteriskt, för det är tufft att se sig själv utifrån, i ett större perspektiv.
Men samtidigt befriande.

Nu ska 5-åringens öron läka av pencillinet.
Och jag ska vabba, ta hand om min onda hals och läka mitt inre under resten av veckan.

Nästa vecka är en ny vecka. Full med jobb. Förhoppningsvis.
Det är då jag ska omsätta mina analyser, mina tankar i praktiken.
Det blir bra det här.

Och nästa gång ska ag dra i handbromsen lite tidigare.
Det ska jag.

Två flugor på smällen

Eftersom jag ändå är hemma och vabbar så passar jag på
att ha lite ont i halsen.
Lika bra att ta all skit på en gång.

Och 5-åringens öra värker fortfarande,
så ett besök hos doktorn är bokat.
Tackar gud, eller vem jag nu ska tacka,
för att vi har så bra husläkare och alltid får tid snabbt.

Meddelande

Jorå. Det blev pencillin. Igen.
Slut på meddelande.

Poppig doktor?

Det hade nog ändå inte blivit någon bio i morgon.
För Milian grät sig till sömns i kväll.
Ont i örat. Igen.
Blir nog ett besök hos farbror doktorn i stället.
Undrar om man kan köpa popcorn där också?