Note to self

Det är inte så smart att plocka ur smutsig disk ur diskmaskinen.
Det skapar liksom merjobb.
För sen står man där och funderar över exakt vilka glas man ställt in i skåpet
som var orena och som måste tillbaka till diskmaskinen.

Nya tag

Idag har jag jobbat igen.
De dagar jag vart hemma har jag hunnit tänka lite.
Och analysera mig själv så klart.
Min nya stil är "laid back".

Jag ska göra en sak i taget.
Delegera. Och låta andra växa.
Diskutera. Och få nya perspektiv.

Och vara nöjd över det vi åstadkommer.
Det är ju det som kan vara svårt när man har höga krav
och förväntningar på både sig själv och andra.
Mycket vill ha mer liksom.
That's me.

Prestationsprinsessan taggar ner. Försöker i alla fall.

Stress och press på jobbet.
Men vem sätter kraven?
Jo, först och främst jag själv.
Rom byggdes inte på en dag blir mitt nya motto på jobbet.


Gick hem från jobbet med huvudvärk.
Lite lätt stressad av vetskapen om att jag vabbar imorgon.
Men de, mina kollegor, överlever nog morgondagen utan mig.
Måste bara intala mig det ordentligt för att tro på det liksom.

Släpper stressen och pressen och är bara mamma kommande dygn.
Släpper stressen över "nyttigmattillbarnenalladagariveckan"
Serverar nybakade scones till kvällen.
Hjälper Timea med sitt nya grafitti-nagellack.
Önskelista till tomten skriver vi också.
Och tar kvällen som den kommer.

TGIF mer än nånsin

Jag tror aldrig att fredagen vart så efterlängtad som denna.
Dessutom tog jag kompledigt idag.
Vilket gör denna fredag ännu bättre.

Kände att jag var tvungen, måste varva ner.
Hjärnan har gått på högvarv en längre tid.
Och det blev ju kortslutning i onsdags.


Mentalt utmattad.
Ljudkänslig.
Stresskänslig.

Därför känns kommande helg mycket bra då
vi inte har något inplanerat.
Inget förutom kvällens fredagsmys med familjen.
Pizza. Idol. Chips med dipp.
Det tror jag att jag orkar.

Morgonstunden har tappat sitt guld

Jag har alltid varit en morgonmänniska.
Snoozen har ag aldrig behövt bry mig om.
Studsat upp ur sängen så fort väckarklockan ringt sin första ton.

Men nu. Nu är det något som hänt.
Jag har fortfarande inte gett mig på snoozen.
Istället har jag ställt fram alarmet en halvtimme.
Fast bara ibland.

Och det är inte bra.
För då måste vi stressa.

Fast hur tidigt vi än går upp så känns det som morgnarna alltid slutar i stress.
Panik. Tjat. Gnat. Skynda. Kom nu då.


Fast vem vill gå upp när man möts av mörker och kyla.
Jorå. Lagom till våren när tiden i idet är slut. Då. Kanske.