Jag har alltid varit en morgonmänniska.
Snoozen har ag aldrig behövt bry mig om.
Studsat upp ur sängen så fort väckarklockan ringt sin första ton.
Men nu. Nu är det något som hänt.
Jag har fortfarande inte gett mig på snoozen.
Istället har jag ställt fram alarmet en halvtimme.
Fast bara ibland.
Och det är inte bra.
För då måste vi stressa.
Fast hur tidigt vi än går upp så känns det som morgnarna alltid slutar i stress.
Panik. Tjat. Gnat. Skynda. Kom nu då.
Fast vem vill gå upp när man möts av mörker och kyla.
Jorå. Lagom till våren när tiden i idet är slut. Då. Kanske.
4 kommentarer:
Inget guld här heller...
Vill du testa med 4 st istället för 2... ?
Här är det tvärtom. Jag är morgontrött som en sengångare men vaknar ändå ungefär samma tid varje morgon. ca 6.57.
Hej medelåldern
Hosanna: där är vi två...
Helena: tack, men nej tack.;)
Singelmamman: Ja, "hej medelåldern är det väl".
Skicka en kommentar