Just idag är jag mycket glad åt att jag inte orkar mer än leva här och nu och
har tid att lyssna på vad 5-åringen verkligen har att säga.
Eller tid och tid.
Jag o-r-k-a-r inte mer än att fokusera på en sak.
Och idag på vår lediga dag ihop så är självklart fokus på 5-åringen.
Så idag känner jag mig tacksam.
Samtidigt som jag är glad över att känna tacksamhet
så är jag förbannad över att det ska behöva gå så långt
innan jag stannar upp och glädjs åt det jag har.
Men nu när jag väl gör det så är det dubbel glädje.
Känner mig nästan religiös.
Hoppa bara det håller i sig tills på måndag då det är back to work.
4 kommentarer:
Det är tur att man kommer på de där stunderna då man ska stanna upp, men jag tror ändå att man är tacksam hela tiden, där längst inne ;-) Ha en bra fredag, kram!
*tjatar lite* fundera på att ta hand om dig lite mellan varven, va? Det är lätt hänt att tro att det går att pressa hur mycket som helst. Lite till, och lite till, och lite till = väldigt mycket. Kram.
Femåringar är ju härligt tokiga i huvudet.
Min ljög så bra att jag trodde på allt han sa, och det gjorde nog han också tror jag.
Låter skönt med den typen av tacksamhetskänsla.
Hoppas du får en skön helg Chrissan - och jag ska kolla upp det där du bad om på FB... ;o)
Skicka en kommentar