För ganska precis 3 år sen begravde vi min farfar.
Imorgon ska vi begrava barnens farfar.
Min farfar var den siste att begravas av mina mor- och farföräldrar.
Barnens farfar är den första för dem.
Mamma, du kommer gråta, konstaterade 5-åringen idag.
Han känner mig väl den lille professorn.
Många tårar kommer det bli.
Mest av empati för de som stod min svärfar närmast och för deras sorg.
Och just nu kom jag på att jag glömt köpa näsdukar.
6 kommentarer:
Kramar om.
Skickar varma tankar till dig.
Malde: tack du fina som själv är mitt uppe i sorgen.
Vi får stötta varandra. Tack.
Toapapper går bra. Skönt att veta väl, att t.o.m din lille vet att du har känslor?
Usch...trots satt jag sjungit ¨på otaliga begravningar är det lika jobbigt varje gång. Och kände man den döde är sorgen ännu mer påtaglig. Hoppas ni får ett fint avsked.
Tänker på er. Hoppas det vart ett fint minne för er.
Skicka en kommentar