tisdag 3 augusti 2010

Och där bet jag mig själv i svansen

Eller var det vaden?
För det är där jag har ont.

Efter ca 1 joggad kilometer så tog det stopp. Pang. Brak.
Ont. As. Hell. I. Vaden.
Så jäkla besviken.

Kändes ju så bra.
Så bra att jag planerade att ta min längsta runda.
Den på 5 kilometer.

Tydligen ska man inte ta ut segern i förskott.
Synden straffar sig.

4 kommentarer:

Pinglan sa...

Men usch och fy! Det där lät inget bra. Hoppas det snart gå över. Försök stretcha och massera! Kram

Petra sa...

Ajdå. Hoppas att det snart blir bättre.

Sus sa...

Det är bara att vila. Ta det som ett tecken...

Ozzys mor sa...

Å neeeej =(
Hoppas det går över snart!!! Soffläge nu då!