Jag har alltid vart en ja-sägare.
Ni vet en sån där som säger jatackochamen till allt.
Ställer upp och så.
Inte säger emot.
Bara vara andra till lags för att rädslan att inte duga gnager i en.
Men nu är det slut på det.
Idag sa jag nej.
Faktiskt sa jag "tack för erbjudandet, men nej tack, jag är inte intresserad".
Det är slut på att vara snäll och "ställa upp".
Speciellt när det inte lönar sig i längden. För mig.
Ja, nu får det fan vara nog.
Och fan vad bra det känns.
Mera nej åt folket. Typ.
14 kommentarer:
Visst är det jobbigt när snyggingar kommer fram på gatan och frågar om en kyss och man måste svara så där? Jag vet precis hur det känns Chrissan ;)
hmmm hur gör man ? jag är dålig på det där hörredu;))
Jag jobbar ständigt på det där med att våga säga nej utan att få dålig samvete.
Svårt.
BRA!! You go girl!
You go girl. Bra jobbat. Kram och pepp
Nej finns det ens?nehe man bara pressar in mer o mer=)
Kan jag få gå en kurs med dig? Jag kan inte ens stava till näjj! Duktig tjej!
Jag skulle istället behöva lära mig att säga ja lite oftare. Vi kanske kan byta på något sätt :).
Jag lärde mig också. Svårt var det men ack så härligt för själen :) Bravo Chrissan!!
Bra där!
Jag övar och övar mig, men samtidigt som jag vill säga nej har jag betsämt mig för att säga mer ja också.
Kluvet va`?
Bra!!
Jag är likadan. Oftast svårt att säga nej men har fått börja med det!
Fast hemma så är det ofta NEJ till barnen... haha..inga problem där inte! :P
HEJJA DIG!!!
JA. Det är så jä*la skönt. Heja nej. Heja ja också. Ibland. Med måtta så att säga.
Bra gjort!
/Änglahår
Skicka en kommentar