Min farfar gick bort för 3 v sen.
Idag är det begravning.
Därav invasionen av skåningar i SysterStors rum.
När farfar är begravd har vi ingen kvar.
Ingen mormor.
Ingen morfar.
Ingen farmor.
Ingen farfar.
Alla har lämnat oss och
3 av dom på grund av cancer.
Man kan säga att cancer ligger i släkten.
Cancern utrotar oss.
Kl 10.45 slår klockorna för farfar.
Och vi är där. Allihopa.
Barnen ska med.
Det blir deras första begravning.
Förhoppningen är att de efteråt
ska få svar på sina frågor.
Fast känner jag dom rätt så
kommer det ännu mera frågor sen.
Vetgiriga barn är de. Det är bra.
Frågar man inget så får man inget veta.
3 kommentarer:
Jag tror att det är bra för barn att få vara med. Få säga hej då. Ett avslut.
Jag beklagar sorgen. Kram Annica
och jag som sörjer en jävla blogg tävling. Nu fick jag dåligt samvete
Kram
Jag hatar cancer, den verkar mer påtaglig än någonsin. Jag såg "Himlen kan vänta" igår och fy och usch. jag är så rädd. Måste man gå omkring och vara rädd hela livet för att cancer/eller annat skall drabba någon som man älskar. Jag hatar det!
Skall tänka på dig!
Skicka en kommentar