Vänskap

Bangade ju som sagt kvällens träning.
Mejlade värsta ångermejlet till min träningsdejt och får tillbaka ett så fint mejl att jag nu sitter här och gråter.

Det är skönt att veta att jag har så fina vänner som stöttar.
Nu ska jag bara ta tillvara på dem lite bättre.
Är ju inte så bra på det där med tjejgrejer och "ska vi leka?" liksom.

Men it can only get better.

Fredagsgäst

När katten är borta....

Maken ska ut och roa sig med sina kollegor.
Jag och barnen ska vara hemma.

För att jag ska få lite vuxet sällskap har jag bjudit hem en vän.
Händer allt för sällan.

Medelhavskyckling till varmrätt och ananaspaj till dessert.
Dricka till det?
Rosé så klart. Det är ju fredag. Och solen skiner.

Soulmates

Jag har skrivit det förr, det känns som vi har känt varandra hela livet.
När vi väl ses, tyvärr allt för sällan, så kan vi prata i timmar.
Och vi är så lika i våra tankar och beteenden.
Sjukt lika.

Såna vänner ska man hålla hårt i, för de växer inte på trän.

Och ikväll sågs vi på stan över en fika.
Kors i taket var det jag som bjöd upp till en spontanfika.
Moi gjorde något spontant, något som inte var planerat minst en vecka i förväg.
Bara det är ett plus liksom.

Tror hon också tyckte det var helt wild and crazy, att boka in en oplanerad fika,
bryta kontrollbehovet för en stund och gå emot de planer hon lagt upp för kvällen.

Ja, såna är vi. Kontrollfreaks.
Vi matchar varandra bra. Mycket bra. På många plan.

Manlig vänskap

Bilden är från sommaren 2009 då de hjälptes åt med att dra skrindan.
Igår strök min man syrrans blivande mans skjorta.
Idag hade svågern ont i nacken och finska maken gav honom massage.



Riktiga män det där.

Fikatajm

Idag ska jag göra det jag är bäst på. Fika.
Och detta i gott sällskap. Och då menar jag inte fikabrödet.
Utan det livs levande sällskapet.
Ja, för vi behöver ju inte bara promenera varje gång vi ses.
Man kan ju leka med annat också.

Sjukt lika

Det är skrämmande vad lika vi är jag och min promenadkompis.
Detta upptäckte vi visserligen ganska snart när vi började umgås.
Det känns tryggt att veta att det finns fler som tänker som mig.
Ja, fler som är lika onormala.
Eller, förlåt, normala menar jag förstås.

Reunion

Så här dags förra året gick jag en hel del promenader
med min då nyfunna vän.
Vi har tyvärr inte umgåtts så flitigt under året då jag jobbat dag,
men nu är det dags igen.
Kan tänka mig att det blir ett och annat terapisamtal även i år.