Det hör verkligen inte till vanligheterna att jag går upp förre klockan 6 då väckarklockan i vanliga fall ringer.
Men ca 4.30 så väcktes jag av en av mina levande väckarklockor.
Även om hon kunde somna om, Timea alltså, så kunde inte jag.
Så nu sitter jag här, med en kopp te, och färgar utväxten.
Kan tillägga att just nu är gränsen mellan effektiv och smått manisk hårfin.
Mycket hårfin.
Men det är härligt att vara lite speedad. Eller inte.