Idag på planeringsdagen så serverades det, som alltid, nåt sött till eftermiddagskaffet.
Vi fick de största wienerbröd jag nånsin sett. Men jag tog inget.
Jag tog ett äpple, lutade mig tillbaka i stolen och sa till mina kollegor:
Vet ni hur långt ni får springa för att förbränna det där?
Lite skrämselpropaganda liksom. Som inte hjälpte.
Men, hey. Jag försökte i alla fall.