I övningsboken (som är en extrabok pga att sonen behöver utmaningar) stod en hälsning från fröken att han skulle skriva med små bokstäver.
Det gäller att ha tålamod och försöka vara pedagogisk när man ska peppa en självkritisk 7-åring att få till alla bokstäver. Han var inte nöjd med utseendet om man säger så.
Men för att vara första gången med små bokstäver så är jag otroligt stolt.
Och jag fick många extra kramar vid läggdags (för att jag ska åka bort ett dygn).
En stor dos tålamod behövs även i dusterna med familjens pre-teen.
Nycklar "försvinner". Klädhögar byggs på golvet. Sjalar glöms hos kompisar. Läxor ska helst förhöras kl 22 på kvällen. Läraren ska visst allt som oftast ifrågasättas. Ja. Listan kan göras lång.
Men det vi har konstaterat är nog att förutom tålmodiga föräldrar så är allt hon behöver en KRAM.
1 kommentar:
Precis så är det! Mycket kramar behövs många år framöver. OCH det är underbart!
Skicka en kommentar