Jag gillar inte söndagar längre. Speciellt inte idag. Jag har funderat mycket och kommit fram till att
det enda jag gör på söndagarna är att gå och vänta på att gå och lägga mig,så det blir måndag någon gång så jag får åka och jobba.
Och vi har liksom inga bra söndagar här hemma.
Alla bara hänger i varsin soffhörna och glor.
Det pallar inte jag.
Nu när veckorna bara svischar förbi vill jag ta tillvara på helgerna.
Äta en god frukost tillsammans, kanske ta en promenad ihop eller göra något annat kul,
sånt som vi inte hinner på vardagarna.
Och de där vardagarna ska vi inte prata om.
Vi har liksom inte hittat de där bra flyt-rutinerna än nu när jag pendlar och vi har två skolbarn
varav den ena tränar två kvällar i veckan. Vilket jag och även maken vill hinna med. Helst.
Plus att vi har ett hem att sköta. För maten lagar tyvärr inte av sig själv och tvätthögen minskar inte om ingen startar maskinen. Och dammråttorna växer på hög.
Och jag vet det där om att sänka kraven, både på mig och min omgivning.
Men jag är ju som jag är. Och det tänker jag fortsätta vara.
Ska bara hitta vem jag är och hur jag ska leva livet.
5 kommentarer:
Du måste hitta dit nya jag, o det låter på dig som du närmar dug eftersom du faktiskt ser problemet o vill göra nått åt det.
TIlls dess, acceptera o njut av se stunder nu får ihop.
Kram Chrissan, och Tack!
Söndagarna är min favoritdag i veckan. Men så har vi bara oss själva att tänka på oftast.
Vi lagar god mat då, dricker gott vin, gör små utflykter, tar långpromenader.
Eller som igår. Bli sjuk...
Livet som småbarnsförälder saknar jag inte. Inte ett dugg. för det är ett heltidsjobb. ett sådant har jag redan.
Jag tycker ändå att du kommit långt, för du funderar på förändringar. Det hjälper ju inte att bara gnälla, man måste agera också.
Kram fina Chrissan, du är bra!
Kram <3
Jag får rysningar när jag läser vad du skriver. Förr, för tre år sedan, bävade jag för helgerna och längtade till jobbet. Jag var slutkörd. Som mamma, som fru och som kvinna. Jag stod där med två barn och JAG hade helt försvunnit. Och ärligt talat, jag har ännu inte återhämtat mig men har börjat starkt att klättra uppåt. Men det har tagit tid. En del av allt är att jag har sänkt mina krav. Kraven på mig själv. Och kanske höjt kraven på min man. Och barnen har blivit större. Börjat ta mer plats. Börjat hitta tillbaka till vem jag var eller rättare sagt till vem jag är idag. vad som fanns kvar av den jag var innan barnen. Så när jag läser det du skriver blir jag som sagt var berörd. Ta hand om dig och tänk hela tiden på vad du hade sagt till din bästa kompis om hon mådde som du. Och så lyder du det själv. Jättesvårt. Men nödvändigt.
Kram
Anlita städfirma. Lägg bort den fåniga "klarasjälv" som sitter djupt i vår uppfostran. Förutom städ fixar de tvätthögen oxå. ANLITA!
Skicka en kommentar