onsdag 31 augusti 2011

En parentes till söndagens inlägg

Missförstå mig rätt.
Jag är jävligt bortskämd.

Egentligen är inte städning och tvätt här hemma ett problem.
För jag är ju gift med bästa maken aka städnazin.
Alltså, jag har en egen RUT som bara älskar att damma och fixa tvätten.


Inte nog med det. Han är ju snickare också och är en hejare på att måla och tapetsera om när jag ber om det.
Och noga är han också med allt. Nästan pedantisk.


Så nu ska jag sluta gnälla.
Det finns ju de som har det betydligt värre.
Inga namn nämnda.

Och maken, ja honom håller jag hårt i for the rest of our lifes.







5 kommentarer:

Fröken Finemang sa...

Nä men fan Chrissan.
Visst, de finns de som har se värre men det är ditt liv, dina upplevelser.

Jag vill bara säga, bortförklara inte,
Jag fattar precis. O du är värd ett liv som du uppskattar. O du kommer dit snart!
Kram!!

Ting sa...

Man får gnälla.
Och spy ur sig känslor.
Vi vet att du älskar och uppskattar din man och dina barn, det lyser igenom här i din blogg varje dag!
Men ibland är man på dåligt humör, irriterad eller ledsen och då svämmar ordbägaren över.
Det är okej tycker jag!
Kram på dig gumsan!

Madlar sa...

Skönt att du vänt på perspektivet o ser det som fungerar, det som faktiskt är bra. Men man måste få släppa ut övertrycket mellan varven.

Sus sa...

Jag säger som jag gjorde i mitt inlägg häromdagen:

Offerkoftor är inte trevliga att bära.

Jag tycker inte att du bär en sådan. Gnälla gör vi alla. Det du fattat är att det behövs en förändring.

Och vaddå bortskämd?

Du ligger väl inte på soffan och käkar praliner medan mannen gör "allt det där"?

En man skulle aldrig säga att han var bortskämd då kvinnan städar.

Nä för tusan Chris, du är inte bortskämd.

Pinglan sa...

Finns han i fler versioner?? Så man kan köpa ett exemplar? :)