Skrytsamtal

Jag är inte ensam om att vara i separationsfasen,
från att gå till något gammalt och invant till något nytt och spännande.

Milian börjar ju förskoleklass i höst och förra veckan hade
vi avslutningssamtal på förskola.
Eller skrytsamtal som pedagogen sa.

Finns inte en endaste gnutta negativt att säga om den lille pojke jag närt vid min barm.
Oftast, sa pedagogen, finns det alltid något ett barn behöver utveckla, men inte vår kille inte.
Han är så redo man kan bli för att börja skolan.

Och så är han, vår Milian, världens finaste kompis också.
Så fin att han knappt får vara ifred för kompisarna på förskolan, lite jobbigt så klart har pedagogerna sett att han haft. Han har aldrig gnällt, men de har delat på barnen för hans skull. Låtit honom gå undan och sysselsatt de andra med annat.
Jobbigt att ha fans liksom.

Pedagogen berättade också att Milian har vart navet i barnguppen, inte direkt påtagit sig någon ledarroll men ändå, och för mig somär intresserad av grupprocesser/psykologi undrar förstås hur det ska gå barngruppen i höst. Det undrade pedagogen också.
Spännande. Spännande.
Ja, spännande för oss alla.