Tänk om jag bara kunde njuta av min enda lediga dag den här veckan,
men nej. Jag är så uttråkad att jag snart klättrar på väggarna.
Känner mig inte helt hundra heller. Har en hals som ömmar lite
och så är jag lite orolig över att åka på 5-åringens magsjuka.
Tristessen påverkar mig inte till det positiva.
Varken när det gäller det jag stoppar i mig eller mitt humör.
Fast det är kanske två saker som påverkas av varandra?
Tyvärr blir det ingen guldmedalj till mig idag Ulrika.
Och jag blir så förbannat trött på mig själv.
Det är såna här dagar som jag funderar på att välja snabbare alternativ,
som t ex att lägga mig under kniven.
Eller så får jag bara inse att jag kommer se ut så här resten av mitt liv.
För idag kommer jag inte gå ner ett enda gram. Tvärtom. Suck.
Ångest. Ångest. Ångest.
7 kommentarer:
Men i morgon, Chrissan, i morgon!
Du är bara mänsklig. Kram
Man måste inte köra 110 % varje dag. Ibland sätter livet stopp, antingen man vill eller inte. :-)
Åhhh vad synd om dig. Hoppas verkligen att du slipper magsjukan. Fast jag fattar att du är orolig.
Men ge inte upp dieten en sån här dag. Fundera igenom situationen en glad och solig dag istället.
men chrissan. du vet att det är såhär. då får man tänka, ÄR den HÄR metoden MIN metod? - JA!! och så vaknar du imorgon o så går det kalas.
o kniven, nä, tänk stoltheten när du klarat det själv.
det tar tid. det FÅR ta tid.
Så nya tag bara. inte svårare än så!
Inte kniven, nej nej vännen! Imorgon är en bättre dag, hoppas jag för oss båda ;-) Kvällskram!
Win some lose some - imorgon går det bättre vännen!
Du kan!
Kram
Ingen kniv! Du kan Chrissan!
Skicka en kommentar