torsdag 10 februari 2011

Dyster torsdagsstart

Är väl på sin plats att säga god morgon.
Fast det känns som mitt i natten.
Mörkt. Mörkt. Mörkt.
Och kallt.

Inte bra att läsa dödsannonserna till frukostkaffet.
Först två annonser med bebisar som dött, ena var ett tvillingpar, redan vid födseln.
Sen. En klasskompis till mig från gymnasiet som gått bort.

Ouch. Där träffade verkligheten mig rakt i magen.
Idag ska jag stressa lite mindre (herregud, det är ju bara ett jobb) och krama barnen lite mer.
Och tänka på den son som inte längre har någon mamma kvar.

9 kommentarer:

Sus sa...

=( Det är just det här jag menar då jag inte förstår varför folk sliter ihjäl sig på ett jobb. Det är BARA ett jobb.

Daniela sa...

Usch :( ja vi borde alla tänka mer på att stressa mindre och ta hand om alla i vår närhet... Kram

Åsa Hellberg sa...

Jag fick också en sådan där wake-up igår.
Fy tusan vad jag behöver vara rädd om mig och mina kära.

Milla sa...

Det är de där små väckarklockorna man ibland drabbas av som ofta gör att man tillvaratar det som betyder mest omkring en.
Kram

Lysande ögonblick! sa...

Men så sorgligt. Ja. Vi måste nog alla bli bättre på att ta vara på våra fina stunder i livet. Bra med påminnelser ibland.

En stor kram till dig!

Tre Gringos sa...

Fy så hemskt! Det gäller verkligen att ta vara på det man har.
Kram

Singelmamman sa...

Tack för tipset. Ska inte läsa dödsannonserna idag. Och krama tonåringarna extra mycket.

Fru Venus sa...

När man läser om jämnåriga som dör så stannar nog världen upp en stund. Hoppas att resten av dagen blev bättre, kram!

Cinderella sa...

Det är obehagligt när någon yngre, kanske jämårig, som dör. Jag läser också dödsannonserna, sällan känner jag någon men jag läser och funderar över dem ändå.