söndag 2 januari 2011

Läskigt år

Slog mig just att 2011 kommer innebära en stor grej för oss.
Om några månader har vi satt vår sista fot på dagis förskolan.

Milian fyller ju 6 år i år och börjar förskoleklass, på samma skola som Timea.
Visserligen skönt att ha bara ett ställe att hämta och lämna på,
men tanken av att aldrig mer träffa de underbara och proffsiga pedagogerna på förskolan
känns sorgligt.

Vi har ju liksom hängt på samma förskola sen augusti 2002 när Timea började där.
I princip har det vart samma personalstyrka där hela tiden vilket ha skapat stor trygghet.

När Timea slutade där så grinade jag fast vi hade Milian kvar där.
Och jag bävar för hur det blir nu (och nu börjar tårarna trilla).

Det blir nog så att maken får lämna Milian sista tiden där,
så jag slipper komma rödgråten till jobbet varje dag.

Och jag är inte ett minsta orolig för hur Milian ska klara av skolstarten.
Absolut inte. Det kommer han fixa galant, den lilla professorn.

Nej, det som blir värst är min egen separationsångest.
Den har liksom alltid funnits där. Ända sen jag var liten.
Vart den kommer ifrån det vet jag inte, men våren 2011
kanske blir den våren då jag bearbetar min separationsångest.
Vare sig jag vill eller inte.

5 kommentarer:

Viktdrottningen - Anna Malmborg sa...

Så kände jag också när det var dags för att skiljas från dagispersonalen. Men det gick bra. Kommer inte ens ihåg allas namn längre - tacksamt va...usch så hemsk jag är.

Kram

Petra sa...

Jag vet hur du känner. Ingrid har också bara några månader kvar på dagis. Det trygga dagiset.Snart har man två skolbarn och det känns skrämmande.
Kram

Pinglan sa...

Kan förstå det. Det är ju ändå dina barn du har lämnat där så de har ju varit en trygghet för dig. Du får åka dit och hälsa på dem ibland. Ta med fika och så...

Tant Grön sa...

Men det är faktiskt skönt att slippa dagisgegget. Barnen blir inte sjuka lika ofta och de får massa stimulans. Jag var i och för sig väldigt missnöjd med döttrarnas "dagis" så skolan kändes toppne.

Lotta sa...

Herregud, jag skulle också börja gråta. Jag gråter också till allt, vansinnigt.