torsdag 4 november 2010

Det är tur att jag inte är håröm

Har ju glömt att berätta om gårdagens roliga.
På väg hem från begravningen stannade vi till vid affären.
När jag shoppat klart och skulle in i bilen så skulle maken skoja till det.
Jag hoppar in i bilen och innnan jag hunnit stänga dörren så börjar han köra.
Självklart slänger jag mig mot dörren, och får igen den.
Men det var bara en sak jag inte fått in genom dörren. Allt hår.
Så där sitter jag, med håret fast i bildörren.
Nog för jag inte vart så här långhårig på 15 år typ och numera går under smeknamnet peruken här hemma,
men det är ju trevligt om allt hår får sitta där det sitter.
Kala fläckar är liksom inte min style.
Och maken, han ska vara glad att jag inte är håröm.
Och barnen. Ja, de höll på att garva läppen av sig i baksätet.
Tur man kan roa nån. Typ.

8 kommentarer:

4U2! sa...

Jag som är håröm. Kan tänka mig känslan.

Elin Damberg sa...

Och maken ska vara glad att han inte är bakhuvudöm, för jag hoppas VERKLIGEN att du dischade till honom hårt just där.

Män...

Elin Damberg sa...

;-)

Här går man sa...

Aaj. Fast jag skulle vara jätteglad om mitt hår var långt nog att fastna i en bildörr. :)

Huskatt sa...

Aj, det där låter smärtsamt.

Rut-Knut-Tjut sa...

Ajaj. Det var väl osmart av honom och köra när inte hela du var inne?

Amy sa...

Jag hoppas du planerar en ljuvlig hämnd!? ;-)

Nica sa...

Håller med föregående talare - en hämnd är ju på sin plats :)