Cancer. Man hör ju bara på namnet vad fult det är.
Denna skitsjukdom har inkräktat på allt för nära håll, i vår familj, under flera års tid.
Först var det mormor.
Sen var det morfar.
Farfar drabbades också.
Just nu bor den ju även hos min moster.
Och igår fick svärfar besked. Ett mycket negatvit sådant.
För om cirka ett år så har inte barnen någon farfar kvar. Maken får leva vidare utan pappa.
I alla fall enligt läkaren. Och honom tror vi på.
Så just nu är det två ord som etsat sig fast i mitt huvud och som vägrar släppa:
carpe diem.
Ochalltdettamedcancerspärbarapåmindödsångestochjagkännerattjagintekanandas.
15 kommentarer:
Så tråkigt. Du har så rätt fånga dagen för morgondagen vet vi inget om. Strunt samma om man är tjock eller smal. Det gäller att leva här och nu. Tänker på er
KRAM Bibban
Inte roligt :(
Kram!
Vad tråkigt! Vi har varit förskonade från just den läskiga sjukdomen, men har en del annat i familjen istället. Det blir så påtagligt att vi alla är dödliga, på något vis. Och det vill man inte vara....
Vad tråkigt. Du har så rätt, man ska fånga dagen och umgås så mkt man kan med dem man älskar. Man vet aldrig hur länge man får ha dem kvar....
Inget roligt besked. Tänker på er. Min mormor som också gick bort i cancer sa alltid: "Man ska alltid leva som om det vore den sista". Så rätt hon hade!
/Änglahår
Fy faaan va hemskt... kram
Det er så vondt, så vondt!
Åh. Ja. Fy.
Ånej vad jobbigt. Många kramar till er!
Kram. Och kom ihåg - man vet aldrig, och det är på både gott och ont. Två av mina barnbarns farfar fick veta för två år sen att han nog hade två år kvar. Men det går rätt bra för honom just nu. Just nu är det som gäller.
Stackars, stackars, stackars er. Det är mer än fördjävligt.
Näää..men herregud...Nu räcker det väl?
Fy fan... Jag skickar alla mina kramar åt erat håll..
Cancer är skit, min morfar har fått spridning på sitt till hela skelettet...Så nu väntar man också bara där..
Usch och fy! Tröstekramar! Jag hatar cancer! För 2 år sedan höll jag min mamma i handen när hon drog sitt sista andetag efter att ha drabbats av bröstcancer.
Åh fan vad jobbigt Chrissan!
Stor kram!
PS; Jag har också dödsångest.
Skicka en kommentar