tisdag 2 mars 2010

Black is black

Visst blev håret lite brunare.
Men fan så jag ser ut.
Ser liksom ännu blekare och fetare ut.
Neej vet ni vad. Jag passar verkligen inte i något annat än svart.
Måste kanske kapitulera.
Kasta in handduken.
Bara ge upp.
Och återgå till svart.
Suck.

4 kommentarer:

Aggie sa...

Vil virkelig ikke skrive no slemt, men jeg klarer ikke å gjøre annet enn å le igjenkjennende! Gå til frisøren, kjære du! Det er best, tryggest og billigst til slut alikevel. Du kan jo sjekke farven på håret mitt fra en Maiden konsert sommeren 2008. Katastrofe!

Jeg har gjort utallige privatforsøk, men lovet både meg og min frisør å holde meg unna eksperimentering, etter det forsøket. Enten jeg farver, eller ikke. Så unngår man det der, og kan dessuten gå tilbake å klage, hvis det blir feil...

Mor Duktig sa...

Jag håller med Aggie... och jag har också lovat min frisörska att sluta exprimentera själv. Det är okej att göra det så länge man håller sig till nyanser som ligger nära sitt naturliga... alltså diffrent shades of råtta, i mitt fall... men när det är så där färgat som ditt verkar vara är det nog bäst.. och billigast... att kalla på proffsen.

Jag brukar färga var tredje gång hos frissan, annars kör jag med de där färgerna som man tonar upp med slingor sen. De brukar bli snyggt, men så är min sambo en sann estet också, och jag gör inte så stora utsvävningar i färgskalan, längre.

Annat var det när jag blonderade håret fyra gånger på fyra dagar för att sedan dra i chockrosa breda slingor i det. Det året var jag skitsnygg på halloween-festen, de andra dagarna kändes mindre lyckade.

Sus sa...

Näää!! Du skulle vara jättefin i brunt med ljusa slingor!!
Kom igen nu!!

Fräsigt! sa...

JA men åååh. Jag tyckte också du var jättefin. Snyggt till sommaren med lite ljusare. Det klädde dig. Ovana bara.