fredag 5 februari 2010

Sämsta mamman. Det är jag det.

Medan jag satt och fikade och babblade
var Milian ute och lekte på våran innergård.
Nog för att jag tänkte någon gång att värst vad han är ute länge,
men det stannade bara där. Vid tanken.
Till slut hör jag hur dörren öppnas.
Och när jag går dit står där en liten kille. Snyftandes.
Porten hade gått igen och eftersom vi har portkod
så hade han blivit utestängd.
Och där, utanför porten, hade han suttit tills någon granne
förbarmade sig över att öppna porten åt honom.
Så idag har jag loosat många mammapoäng.
Kan ju gett stackarn men för livet.
Kanske aldrig vill leka ute, ensam, något mer.
Fast då slipper jag ju oroa mig för vart han är
om man nu ska leta något positivt i det hela.

3 kommentarer:

Fräsigt! sa...

Åh lilla hjärtat. Men. Det gick ju bra. Fast jag förstår att du känner sig lite skyldig förstås. Och dessutom - med barn händer det saker typ 300 gånger om dagen som man får fundera över. Skitjobbigt.

Dem kallar mig LINDA sa...

awww lilla putten då! inte lätt att vara liten ibland :)

Fru Venus sa...

Du är ingen dålig mamma, bara helt normal. När mina barn fått egna barn och gjort sin första miss ska jag berätta alla jag gjort...