Men jag är trött. Trött. Trött.
Så i stället så går jag och lägger mig en stund.
Och så läser jag om stämningssvängningar, d v s manodepressivitet.
Känns igenkännande.
Förra veckan - uppåt.
Stegräknartävling.
Nystart med GI.
Fan, det här fixar jag.
Denna vecka - neråt.
Jaga steg känns inte så spännande längre.
Inte GI heller.
Orkar ingenting.
2 kommentarer:
Men du är duktig Chrissan!
Och deppig kan man ju bli för mindre i dessa snökaostider.
KRAM!!
Alla kan vi känna igen oss när vi läser symtom till olika sjukdomar, till sist blir man sjuk av bara det. Så låt bli o läs, bara va!
Skicka en kommentar