Fast jag och mina systrar är bar på att snacka
och fast vi bor långt ifrån varandra,
så pratar vi inte alls ofta med varandra i telefon. Tyvärr.
Men idag kände jag bara att jag måste prata med någon
och ringde därför skånska systern. Utan resultat.
Drygt en timme senare ringer hon tillbaka.
Min första fråga var "såg du att jag ringt".
"Nej", svarar hon. "Vi har ingen nummerpresentatör".
Det kallar jag telepati.
Hon vet när jag behöver prata.
Det kallar jag sisterhood. Forever. Typ.
1 kommentar:
Systrar. Vad skulle vi göra utan dem. (Och min lille bror, såklart.)
Skicka en kommentar