Fick besöka Cityjouren med Milian.
Ont i örat.
Läkaren, en trevlig skåning i 30-årsåldern,
tog Milian i handen och frågade varför vi var där.
Sen undersökte han honom, och pratade hela tiden med Milian.
Och efter att han skissat upp hela örat och förklarat på ett
nästan överpedagogiskt sätt så att Milian, och jag, förstod
skillnaden mellan öroninflammation på grund av virus eller
på grund av bakterier, så frågade han Milian om det var något
han undrade över.
Och nästa gång kan jag nog skicka Milian själv till läkaren.
Han fixade hela besöket på egen hand. Hoppade upp på britsen i andra sidan av rummet
och svarade på läkarens frågor.
Jag satt bara på en stol, i ett hörn, som åskådare typ.
Och naturligtvis gick jag därifrån som en mycket stolt mamma
med läkarens ord klingandes i öronen:
Du har en otroligt fin son.
Killen är ju bara 4 år liksom. Vad ska det bli av honom?
4 kommentarer:
Läkare kanske?
Åh, jag blir så glad över dina positiva inlägg om svensk sjukvård! Som (fd) medarbetare där så har jag alltid varit stolt över mitt arbete, men det är inte alltid så det framställs...
Hoppas du och dina sjuklingar får en fin söndag!
Kram
Och vad ska det bli av den läkaren , undrar jag?
Vilken underbar man......
WOW =)
Skicka en kommentar