Nu är vi hemma igen.
Och jag tackar mig och maken för att vi uppfostrat barnen så bra.
Knappt något tjafs alls trots ca 7 timmar i bil.
Och så tackar jag för att det finns Nintendo DS och bärbar dvd.
Tror faktiskt att maken tyckte jag var jobbigast att ha bredvid sig i bilen.
Rastlös var bara förnamnet.
Och halvvägs hemmåt så mötte vi mina föräldrar.
Ja, fast vi såg dom inte, men de såg oss.
Vi skyllde på regnet. Det regnade som fan i Jönköpingstrakten.
Vi byter av varandra hos syrran liksom.
Undrar vad de tycker är jobbigast?
Att ha oss en natt där, eller mamma och pappa en hel vecka?
Hm. Vi får väl se. Vi får väl se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar