När jag satt där på dagis ikväll och hörde hur engagerade dessa
pedagoger är över sitt arbete med våra barn, ja då började jag nästan grina.
Ja, över att vi bara har två år kvar där med Milian.
Jag grinade för två år sen när Timea skulle sluta.
Då hade vi ändå fyra år kvar där med Milian.
Jag har redan planerat att det är maken som
lämnar och hämtar sista veckan.
Annars kommer jag grina ihjäl mig.
3 kommentarer:
Du är utmanad Chrissan!
http://ettdussinpannor.blogspot.com/
Avis. Med stora bokstäver. Jag gråter av motsatt anledning. maken lämnar oxå hela nästa vecka. Annars får jag hjärnblödning. Och jag är lessen över att meddela att vi har tre lååånga år kvar på dagis.
Mitt hjärta slutade slå, när jag fick lappen om att min dotter ska börja i skolan till hösten.
Gaaah! Hur går det till med tiden? Den är lurig som fan...
Skicka en kommentar