Jag vill inte ha tillbaka min gamla lön.
Men. Jag vill ha tillbaka min tid att träna.
Måste verkligen ta tag i det där och planera in vilka kvällar jag kan gå.
Får deala med finska maken. Han vill ju också iväg.
Och träna alltså. Inte bara smita undan familjen en stund hoppas jag.
Medan jag dealar med honom så passar jag på att äta godis.
Ja. När jag ändå inte tränar så kan jag väl passa på liksom.
Det är väl så man gör. Eller inte.
7 kommentarer:
Jag har ätit godis och inte tränat i ett år nu.. :)
Her i huset jobber begge voksne døngskift og trener. Noe som krever en avansert logistikk. Dette medførde at vi virkelig "måtte" kjøpe en iPhone til meg...huffåttty...;-)Så no går det bra, eller...
Bara en fundering. Du skriver om finska maken... Det låter som om det skulle finnas flera? Finns norska maken och polska maken också, eller har du bara en ;-).
Kram.
Magnus: inte bra...;)
Aggie: logistik var ordet.
Ulrika: jag har bara en. Det räcker.;)Men sen har jag ju en skånsk syrra och en norsk syrra.;)
Alltså, jag förstår dig, när man har kommit igång och allt. Men jag är ju glad förstås! Det enda jag behöver göra nu för tiden är ju att bossa runt här hemma och inte gå ut och gå, förutom den gången när du la ut ett kort på dig själv LIDANDES på morgonen..! Då led jag också.
Godis under "dealing" är helt klart givande!
Ja, Ulrika Gabriel snodde min replik. Ibland skulle det nog vara praktiskt att ha olika sorters makar. En för varje tillfälle.
Det finns ju alltiettversioner också, men risken är ju att man gör avkall på djupet i kompentensen.
Ja till månggifte.
(Eller mer kaffe till Krakelsprakel?)
Skicka en kommentar