Och utan snus under läppen är
finska maken prilligare än vanligt.
Både jag och barnen biter ihop.
Låter han hållas.
Lider med honom.
Har föståelse för hans rastlöshet.
Han har ju ändå snusat i 20 år typ.
Klart att det är svårt att sluta.
Det värsta är att min mamma och pappa
kommer hit ikväll på middag.
Och pappa snusar.
Men vi har laddat upp med
en dosa nikotinfritt snus och tuggummi.
Det här ska vi klara.
Jag säger vi. För sånt här gör man ihop.
Ni vet. I med- och motgång som prästen sa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar