Igår ylade SysterStor som en brandsiren hela dagen.
Trodde ett tag att hon regrederat till 3 års ålder. Och därmed trotsåldern.
Grinade för allt. Från morgon till kväll.
Hon åkte i säng redan kl 20. Då tyckte jag och finske maken att det var nog. Loppo liksom.
Men. Det var nog inte en regression. Det var nog bara tristess. Julledighetstristess.
Så idag ska hon aktiveras. Och. Det bästa av allt. Det är inte jag som är den som ska aktivera henne. Nej. Jag ska skicka henne med grannen till stadens ishall.
Där ska de åka skridskor till fötterna blöder. Och dricka varm o'boy.
Själv ska jag shoppa champagneglas. Lite mer min grej.
Fast jag blir ju inte ensam förstås. Har ju BrorLiten också.
Men han gillar att shoppa med mamma. Det gör han.
2 kommentarer:
Bra grannar är guld värt!
Konstigt hur mycket de älskar att shoppa till en viss ålder...? Sen börjar de kunna prata och då är det inte kul längre?
Skicka en kommentar