Var på 10-årskalas i kväll.
Hade hört att 10-åringen skulle bjuda på chiliconcarne.
Bra tänkte jag med tanke på GI.
När vi kom dit så hade 10-åringen ändrat sig.
På menyn stod - kroppkakor.
Det äter jag inte ens när jag inte GI-ar.
Till de (barnen) som inte gillar kroppkakor
fanns det pasta och köttfärsås. Inte så GI direkt det heller.
Jag fick göra 10-åringens mamma besviken
och tacka nej till maten hon lagat.
Hungrig som jag var kände jag en liten panik sakta krypa fram.
Speciellt eftersom jag såg ett fat med bullar och kakor.
Men. 10-åringens mamma, en av mina 3 finska svägerskor,
stekte på en stor lövbit till mig ochsom tillbehör
snodde hon snabbt ihop en grönsallad. Fina grejer.
Tack! Hon räddade min kväll.
Tack vare maten kunde jag stolt lämna kalaset utan att
ens ha smakat en liten kakbit.
Åt inte ens upp dotterns kvarlämnade tårtbit.
Så ikväll somnar jag med huvudet en bit ovanför kudden. Typ.
5 kommentarer:
Hyvvä päjvää liksom =)
Och hold your head up high.
För det är du värd.
Grymt duktigt. Tror att det blir lättare och lättare med tiden. Man är liksom van att skyffla in utan att tänka på konsekvenserna. Fortsätt så
Vilken karaktär du har. När jag är riktigt hungrig skulle jag kunna äta upp mannen. Typ;)
Duktig tjej! Speciellt det där med tårtbiten.
Sjukt bra jobbat!
Skicka en kommentar