Öronbarn

Är precis hemkommen från ännu ett läkarbesök med barnen.
SysterStor har varit röd och irriterad under ena ögat
i säkert 3 veckor. Vi har smort o smort. Men det har inte hjälpt.
Var bara eksem. Inte inflammation som jag var rädd för.
I alla fall fick vi nån ögonsalva att smörja med.

BrorLiten hade ju öroninflammation i slutet av oktober.
Han har sen dess vart småsnorig. Trött. Gnällig.
Passade på att få hans öron kollade på samma gång.
Och visst var det lite rött. Samma öra som sist.
Doktorn tyckte han verkade pigg. Och ja. Det är han.
Men emellanåt är han rent ut sagt too much. Och det är inte bara 3-årstrots.
Han mår inte bra fullt ut. Jag känner ju honom liksom.
I alla fall så fick vi inte pencillin. Men. Om han blir sämre under veckan är det bara
att vi ringer så får vi pencillin. Igen. För typ 4:e gången i år.
Det tyckte doktorn var oroväckande. Så nu är remiss skickad till en öronläkare.
Eventuellt blir det rör inopererade. Det tackar vi för. Vill ju rädda hörseln.
Ja. Den lilla han har vill säga. Han är lite dålig på att lyssna den där BrorLiten.
Men det hör väl barndomen till? Ja. Att inte lyssna på sin mamma.