Vi försov oss.
Första gången
i hela mitt 34-åriga liv
som jag försovit mig.
Makens klocka skulle ha ringt 6.40.
Jag vaknade 7.30.
Upp med barnen. På med kläder. Iväg.
Och vi hann. Vi kom i tid.
Landade kl. 8 på dagis. Precis som vi skulle.
Men. I morgon är det jag som ställer
min egen väckarklocka.
2 kommentarer:
Det där med att försova sig är rysligt - man liksom blir efter i allt man gör... tips: ta en kopp och andas ut och andas in :)
Nej,fan jag tycker det är skönt att för en gångs skull få sova lite längre än till 5.Det är värt lite stress!Jag älskar att försova mig, men har dessvärre bara fått göra det en enda gång på 7 år.
Där snackar vi rysligt.
Skicka en kommentar