Jag visste det!

Hela hösten har vi sagt: Åh vad länge sen barnen var sjuka.
Man ska fan inte säga så.
Visserligen har barnen varit väldigt friska.
Hela sommaren och hösten har vi sluppit febertoppar.
Men nu är vi på g. Nu är det vår tur.
Under kvällens föreställning med SysterStor på scenen.
BrorLiten i mitt knä i publiken. Kokhet.
I pausen var det bara att gå hem och lägga honom.
Och SysterStor var helt utmattad efter att ha dansat sen 9 i morse.
Bara hem och lägga henne också.
Hon orkade inte ens vara kvar till slutet då de skulle in på scenen igen och ta emot publikens jubel.
Men en stjärna ska ju lägga av när hon är på topp.
Och jag har min stjärna hemma. Maken. Han är hemma med febrig BrorLiten.
Jag sover ensam. På jobbet.