Mia ger mig gåshud

Sitter här och ryser efter att ha läst Mia Skäringers text.
Det är ju precis så det är, när man inte hittar vägen måste man titta närmare,
kanske ta en annan väg eller
Det jag vet säkert är i alla fall att det finns inga genvägar.
Det krävs tid, tålamod och engagemang.
Framförallt för att se personen som en människa, en individ.
Se människan bakom diagnosen liksom.

Eller vad säger du Sus?